Knottperiod!

Nu har vi haft en tid med mycket knott och otyg igen. Återigen verkar det som om det är den jobbigaste perioden för min Nótt. Hela sommaren har gått bra, men när höstknotten kommer är det som om hon får ett återfall. Täcket är ovärderligt! En dag när himlen var alldeles grå och det bara regnade lät jag henne gå utan täcke, i tron att det skulle gå bra. Det skulle jag inte ha gjort! Det resulterade i en reaktion med knölar över främre delen av kroppen, något hon aldrig visat förut. Det såg ut som en kraftig allergisk reaktion, knölarna var många och hårda, osäker på om var och en orsakades av ett bett eller om det var en allmän reaktion...
Knölarna lade sig efter någon dag och nu är hon ok igen! Täcke, täcke, täcke!

Lätt arbete i rutan

Flúga rör sig fint och tycker det är kul att jobba igen. Har inte suttit upp ännu, men löslongerat och lekt med henne ett par kvällar i rutan. Kul! Även Nótt gillar det....även om hon verkar än mer intresserad av grässtråna som växer upp där...nåja, de är snart ett minne blott. När rutan är klar ska det inte finnas mat i den.

Träningsprogram för Flúga

Det börjar bli dags att ta tag i Flúgas träning. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men från marken känns naturligt, följt av kortare uppsittningar.  Jag har tänkt mig tömkörning och löslongering i 11-metersrutan. Eller?

Betesreducerare ger en viss frihet

Trots allt, även om det knappast känns optimalt, föredrar Flúga att gå med struten i hagen framför att vara skild från de andra. Hon har utvecklat en speciell teknik för att komma åt grässtråna, den sitter bra och är mjuk mot hennes ansikte.

Betesreducerare på prov

För att Flúga ska kunna följa flockens vardag så mycket som möjligt har jag nu skaffat en betesreducerare åt henne. Hon provar den för första gången just nu. Hur grymt det än känns att begränsa henne på det viset väljer jag att prova, för att se om de positiva sidorna kan överväga. Hennes reaktioner avgör hur det blir i förlängningen.

Just nu ser hon ut att hantera det bra trots allt. Hon går och pillar bland stråna, kliar med kompisarna och dricker vatten. Men visst förstår jag att det är frustrerande att inte kunna vräka i sig det goda gräset...

På tal om betesreduceraren var de väldigt små i storlekarna, jag tog en full och det var tur. Det fanns även ett annat märke med storlekarna angivna som S, M och L, där L var avsevärt större än denna i full. Mät hästen innan köp är mitt råd.

Suck, puls igen

Flúga går nu ut på eftermiddagarna och det har gått bra, tills nu. Jag har utökat utevistelsen allteftersom och häromdagen var hon ute även under natten. Hon har ätit hö och långt gräs som jag liat på ängen. Igår kände jag lite puls igen, idag också. Suck. Hoppas det försvinner tills imorgon, hur ska hon kunna få ett hästliv igen?

Flùga brallar med polarna!

Ikväll var Flúga ute med polarna i hagen några timmar. Kelsjuk, busig och glad retades hon med de andra för att få igång dem, skuttade och slängde bakbenen i luften. Inga varma hovar eller puls vid ingång! Härligt att se henne så lycklig - och snygg! Under sjuktiden har hon gått ner 70 kilo, min flicka hade ju en del att ta av, milt uttryckt. Troligtvis en bidragande orsak till det hela. Hon har alltid varit matglad och en speedätare, klar med höet långt innan de andra. Slow feeding är nästa projekt, nu när hon äntligen har formen gäller det att behålla den. Jag hoppas på att hon till och med kan ändra sitt ätbeteende till mer sansat.

En fånghästs glädje

Nu har min Flúga äntligen börjat få komma ut och röra lite på sig! Jag vet att det finns flera åsikter om hur fång ska behandlas, men jag har följt min veterinärs råd och låtit henne stå på boxvila på tjockt och mjukt sviktande underlag i något som känns som en eeevighet. Men nu går vi alltså promenader och provsmakar gräs. Hon har fått komma ut i en nerbetad hage och spralla runt en stund ett par gånger också, hon har så mycket spring i kroppen så att hon nästan exploderar! Undra på det... Fortsättning följer.

Min eksemhäst har mycket man och svans!

Regnet har fallit hela dagen och till kvällen tömkörde jag Nótt i hagen. Vi saknar paddock (än så länge) och får hålla tillgodo med platta ytor i hagen. Det funkar. Det är mitten av juli och hon har inte kliat av någonting på varken man eller svans. Jag tror vi har ökozonet att tacka för det. Inte så mycket de olika smörjorna, men däremot örtextraktet och fodertärningarna. Man kan inte se på henne att hon är en eksemhäst, hon är så vacker och mår mycket bättre även psykiskt. Ökozonet har bevisat för mig att boten kommer inifrån. Bingo vore att kunna balansera foderstaten på ett sätt så att ökozonet inte behövdes.

Från lätt till svårt

Efter femton smidiga hästår ställs jag inför faktum: det är slut med lösdriften och hästarnas "fria" liv. Så som jag sett det har det varit det optimala sättet att hålla häst på. In i stallet vid uppenbart otrevligt väder, annars valfritt mellan bete, ligghall eller skogsdunge.

Fast i ärlighetens namn måste jag erkänna att min gamla valack uppskattade lösdriftslivet långt mer än stona jag har idag. De riktigt myser när de får komma in i sina boxar mot kvällen. Hästar är verkligen individer.

En eksemhästs liv är förhållandevis inrutat, och det går inte att fuska om du vill ha en hel häst. Hur fånghästens liv artar sig återstår att se.

Till mina älskade hästar

Den här bloggen tillägnas mina hästar Nótt och Flúga, som på grund av eksem och fång kräver extra omsorg och uppmärksamhet. Det är lätt att känna sig maktlös inför båda åkommorna, och känslor av sorg, skuld och medlidande tynger hjärtat. Så har jag känt när mitt ena sto först utvecklade eksem för fyra år sedan och igen nu nyligen när mitt andra sto fick fångsymtom för några veckor sedan.

Eksemet har jag lärt mig att hantera, jag har provat mig fram till dagliga rutiner som hon mår bra av. Fången är en ny utmaning, som känns som en farligare fiende. Jag trevar fortfarande bland olika lösningar för ett gott hästliv, det enda jag vet är att jag tänker göra allt för att hon ska nå dit.

Du kan ta del av mitt och mina hästars liv här, och om mina erfrenheter på något vis kan hjälpa dig och din häst - jättebra! Ingenting är självklart.