En kväll i juni när jag var ute hos hästarna i hagen fick jag en känsla av att allt inte stod rätt till med Flúga. Inne i stallgången syntes att hon växlade tyngden mellan framhovarna lite för ofta. Fång var min första misstanke och skräck, och visst hade hon ökad puls i hovarna. Dagen efter var hon aningen stel i rörelserna. Veterinären ordinerade boxvila på TJOCK bädd och fenylbutazon. Inom två dagar efter påbörjad medicinering var hon symtomfri i rörelserna, men pulsen och den ökade värmen i hovarna tog längre tid att bli av med. Efter tre veckor i stillhet började pulsen märkbart bli konstant tunnare och nu är den tillbaka i vad jag tycker normalläge.
Och nu då?
Idag är hon till synes återställd och jag funderar över hur hon ska få ett så bra hästliv som möjligt nu när livsmönstret måste ändras för att behålla henne frisk. Runt ligghallen håller jag på att anlägga en enklare variant av "active stable", med ett par hagar utan gräs i anslutning till beteshage. Där ska finnas halmhäck och småmaskiga hönät. De småmaskiga hönäten är jag väldigt nöjd med, jag använder dem till alla hästarna. Hittar jag någon rejäl trädstam med lite grenar åker nog den också in. Den ena avdelningen ska även kunna användas som ridbana. Just nu arbetar de andra hästarna med att anlägga jordytan.
Betesreducerare
För att hon även ska kunna gå tillsammans med de andra på bete har jag faktiskt (motvilligt) skaffat en betesreducerare. Den har nu suttit på några dagar. I början verkade det inte vara lätt att komma åt något gräs alls, men nu har hon fått in "den rätta knycken" och ser ut att vara tillfreds. Den ser inte ut att hindra den sociala samvaron med de andra hästarna. Hon har den på ungfär halva utevistelsen, sedan flyttar jag dem till en hage där hon kan gå utan.
Foderbalans
Två månader efter fånganfallet är Flúga snyggare än någonsin. De överflödiga kilona är borta och hon äter en mycket begränsad andel gräs. Största andelen är hö och halm. Dags att se över foderstaten i övrigt.
Ett år senare
Nu, ett år senare, går Flúga på kort bete dagtid utan munkorg. På
kvällen går hon in med de andra. Hon klarar det bra och har inte visat
några större tecken på reaktion. Det enda jag tycker mig ha märkt är att
speciellt varma soliga dagar kan jag känna en lite kraftigare puls än
andra dagar. Och att kärlen är lite mer dilaterade. Det är en balansgång
med noga övervakning.